Mattes funderingar nu när det snart kommer ett nytt år.....

Ja då har ytterligare ett år snart tagit slut. Våra grabbar blev 2 1/2 år på självaste julafton! Det är helt otroligt hur fort tiden går. Känns som om det inte var länge sedan de kom hem som två små mjukisdjur...

Vad har då hänt under året?

En del kurser har vi hunnit med. Atlas har gått fortsättningskurs 1 och 2 i agility och har även gått tävlingslydnad för nybörjare.

Det är en glädje att få leva och träna med en hund som Atlas. Ställer upp på allt vi hittar på och gör alltid sitt bästa. Han är i sitt essé på agilitybanorna och kan bara jag också få till det så kan det nog bli riktigt bra. 5 tävlingar har vi hunnit åka på. 5 Hoppklasser och 3 agilityklasser har vi startat. Det har varit många diskningar och jag kan ärligt säga att allihop har berott på mig! Atlas har varit otrolig. Det visade sig väl inte minst på den senaste tävlingen i Grängesberg då vi kom 9:a i både hoppklassen och agilityklassen av över 50 starter i vardera klass. Detta var har nog varit den enda tävlingen då jag inte rörat till det och sagt fel namn på hinder och jag vet inte allt...

Tävlingslydnadskursen gick vi i höstas och en en gång visade han hur otrolig han är. Vår instruktör Lena sa något om att: Om bara jag sköter mig så kommer den hunden plocka många första pris!! 

Han har däremot gjort både mig och husse väldigt oroliga när han har haft väldiga problem med sin mage under lång tid. Kräkningar och diarrer har avlöst varandra. Efter ett antal vändor hos veterinären där alla prov som tänkas kan har tagits så kan vi konstatera att vi har en väldigt frisk hund enl. alla prover! Nu är tack och lov magen i ordning och han verkar må riktigt bra.

Om jag har en riktig myskille i Atlas som helst är där matte är och gärna ligger i soffan en hel kväll och myser så är hans bror en virvelvind!

Agilitykurs för nybörjare och tävlingslydnad för nybörjare har Mimas gått under året. Han ÄLSKAR agilitybanan! springer gärna fram och tillbaka i tunnlarna glatt skällande och är ruggigt snabb mellan slalompinnarna. problemet är att glädjen tar överhanden!! Själv kan jag stå och titta på honom medans han har tagit sig igenom halva banan innan jag har hunnit öppna munnen, ja det är inte ens någon idé förresten eftersom hans skall överröstar alla!! Ja, efter snart ett års tränande så har jag insett att någon agilityhund är han inte. Vi åker gärna och "leker" bland hindrena men mer blir det inte. Däremot så gillar vårt yrväder utställningsringarna! 12 utställningar under året har vi hunnit med. Det har varit blandat med inofficiella och så kallade "riktiga". I de inofficiella har vi tagit oss till BIS final tre gånger och han har fått CK på en internationell. Liksom på agilitybanorna för Atlas så tror jag att även Mimas skulle klara sig ännu bättre i ringarna med någon annan än sin virriga matte i andra änden av "snöret".

Liksom sin bror så har han visat framfötterna på tävlingslydnadskursen. Däremot så tränar jag väldigt annorlunda med honom eftersom han inte klarar av att koncentrera sig så långa stunder åt gången. Det finns ju så mycket roligt att se och upptäcka i världen!!

Han är en kille som helst har full gas hela tiden vad han än ska göra. Det är så att jag har börjat tro på att det är något väldigt speciellt med de bruna beardisarna! Han har inte ro att vara inne mer än vad han måste utan kan sitta i timmar vid staketet och titta på folk som går förbi. Vänligheten själv är han och väldigt mån om sin bror.

Det vi tyvärr har gjort alldeles för lite under det här året är att åka med grabbarnas motorcykel! En enda längre tur med tältsovande har det blivit. Får väl skylla på vädret och att jag själv har jobbat för mycket.

Nu är det snart bara ett dygn kvar på 2008 och tittar jag framåt så är planerna för det nya året att vi ska hinna träffa får! Visar grabbarna att vallningen finns i kroppen så blir det vallanlagstest för dem båda.

Båda killarna ska förhoppningsvis starta i lydnadsklass 1 om allt fortsätter som nu.

Atlas och jag kommer fortsätta med agilitytävlandet och förhoppningsvis inom en snar framtid få vår första pinne!

Mimas kommer att visas i utställningsringarna och kanske, kanske lyckas ta ett cert. Jag är helt övertygad att han har kapaciteten och utseendet för det men det är kanske så att vi får försöka hitta någon som kan visa honom, som kan ge honom en rättvis chans!

Mer motorcykelåkande ska det bli och om fyra veckor åker vi till snön i fjällen och busar!

Jag önskar er alla ett

GOTT NYTT ÅR!

// Marianne

     Atlas på sin första tävling. Ågesta April 2008.

 Mimas på stockholmsmässan 081207

 Grabbarna i sin sidovagn Juli-08

 Mimas i solen hösten 2008

 Atlas bland höstlöven 2008